Selektiv hörsel

Vi hann ut i solen en stund ändå. Jag och barnen. Olivia var så trött så hon somnade nästan på en gång i vagnen. Hon är lite hängig och snuvig så jag förstår att hon behöver sova. Jag och Isabelle gjorde vårt bästa för att leka. Lekte lite kurragömma och så stampade vi på frusna vattenpölar. Minns vilket vinterlandskap det var förra året vid denna tid. Annat är det i år. Nu är det lite isfläckar på gatan som man får nöja sig med. Mer vinter än så är det inte ännu.

Bus-Belle

Roligare än så här blir det inte.

Sedan rymde Isabelle ner till skolan. Jag ropade, lockade och hotade (fy på mig, jag vet), men hon ville inte självmant komma tillbaka hem. I min desperation råkade jag säga: men jag som tänkte att vi skulle baka idag. Och då tog hon några steg mot mig. Vad sa du, mamma? Euuhm jag sa att ehh... att du måste komma nu! På en gång!  Då sprang hon längre bort. Jag fick springa ikapp och bära hem henne. Medan jag bar och skällde på henne för att hon sprungit iväg så surrade hon konstant Ska vi baka mamma? Du sa att vi skulle baka! Vad ska vi baka? Jag vill baka blåbärskaka! Eller chokladbollar! Eller en kaka! Tänkte att hon skulle ha glömt eller inte riktigt hört vad jag sa, men ibland har hon väldigt bra hörsel. Det var bara att leta fram ett recept. Hade inga blåbär men äpplen, så äppelkaka fick det bli.

Man måste ta i ordentligt.

Smuldeg:
150 g smör
1 dl havregryn
1 dl socker
2 dl vetemjöl

Fyllning:
3 stora äpplen
2 tsk kanel
1/2 dl socker
lite sirap, kanske 1 msk ungefär

Sätt ugnen på 200 grader. Skär smöret till smuldegen i små tärningar och blanda ihop med resten av smuldegsingredienserna så att det blir en grynig massa. Skala och skär äpplena i skivor eller bitar. Blanda äpplena med socker och kanel. Jag ringlade över lite sirap för jag tycker om när det blir sån där knäckig kolasmak. Lägg sedan äppelbitarna i formen.

Fördela grynmassan över äpplena och in i ugnen och grädda tills pajen är gyllenbrun. Gott tillsammans med vaniljsås eller vaniljglass.