Vad är egentligen normalt?

Den frågan ställer jag mig efter att jag, denna sena lördagskväll, spenderat några timmar i köket med att rulla och steka köttbullar. Är det en normal sysselsättning en sen lördagkväll? Ja, varför inte? Jag tänkte så här: Här har jag ett antal ensamma timmar för mig själv. Ska jag kasta bort dem med att slötitta på tv:n eller ska jag göra något vettigt av dem? Just då kändes det väldigt vettigt att sätta igång med köttbulletillverkning. Och så blev det. Jag passade även på att göra en gräddig grönpepparsås. Man ska ju smida medan järnet är varmt, eller hur är det man säger?

Sabotage

Någon fingerfärdig liten person har varit framme och rivit tapet i Isabelles rum. Kanske har personen i fråga insett att detta rum en dag ska bli hennes och vill sätta sin egen personliga prägel på rummet i god tid.

Leni blir en bebis

Med sjuka barn här hemma blir det en hel del sagoläsande. Mysigt, tycker jag. Därför tycker jag att det passar bra med ett barnbokstips. Det var ett tag sedan nu. En av favoriterna här hemma just nu är Leni blir en bebis av Emma Adbåge. Jag har tidigare berättat om Leni i detta inlägg.

En dag händer det något märkligt med Leni. Hon kan inte klä sig och inte kissa på toaletten. Hon kan bara krypa, för hon har glömt hur man går. Till frukost kan hon bara dricka ur bebisflaska och äta i mitten på mackan. Plötsligt kommer Leni på vad som har hänt. Hon har blivit en bebis. Precis som sin lillebror. Men det verkar Lenis pappa ha svårt att förstå.

I slutet av boken kan Leni helt plötsligt springa hur fort som helst. "Kan bebisar springa? frågar pappa. - Jag är ingen bebis längre, säger Leni. - Nu är jag en häst!" En skön vändning som man som förälder till en (snart) 4-åring känner igen. Precis som i  Leni är ett sockerhjärta handlar denna bok om att man ibland vill vara liten och ibland vill vara stor. I Leni blir en bebis drabbas Leni av lite syskonsvartsjuka och kanske känner att den nya bebisen tar lite väl stor uppmärksamhet från mamma och pappa. De allra flesta storasyskon får nog en släng av svartsjuka då en ny liten bebis kommer. Och visst kan det bli så att man som förälder helt plötsligt behandlar det äldre syskonet som så mycket äldre än vad de i själva verket är. Och kanske ställer man som förälder lite för höga krav på det äldre syskonet. Ibland hör jag mig själv lite väl ofta säga: "Du som är så stor nu..." och "Du som är storasyster kan ju..."

Isabelle har flera gånger frågat efter Lenis mamma och hon har själv kommit fram till att hon nog är på jobbet. Pappan i boken har en avslappnad stil och hemmet är så där småbarnsstökigt med leksaker och smulor överallt. Det är ju skönt att verklighetens föräldraledighet även skildras i barnböcker. Bilderna är, som väntat, helt fantastiska. Tror att jag är mer fascinerad av bilderna än vad Isabelle är. Jag är troligtvis alldeles för påverkad av inredningstidningarnas bilder och därför uppskattar det retrohem som Leni och hennes familj bor i. Lenis hem är dock inte så kliniskt rent och tillrättalagt som hemmen i inredningstidningarna. Det känns skönt. Emma Adbåge är min favoritillustratör när det kommer till barnböcker. Så duktig.

Sovmorgon

Hoppsan, det blev visst en semla till frukost. Tack för frukosten, Jocke och Sandra! Nu ska jag åka och hämta Olivia som sovit hos farmor och farfar. Sedan bär det iväg till mormor och morfar som haft Isabelle som nattgäst. Skönt med sovmorgon.

Inskolning på förskolan

Vilket fint vinterlandskap vi fått det senaste dygnet! Vi har ju inte varit alltför bortskämda med snö denna vinter, men nu kom det mycket på en och samma gång. Denna vecka har vi inskolning på förskolan för Olivia. Det har gått bra hittills. Hon flyger och far som en virvelvind och vill leka överallt samtidigt. Hon lugnar nog ner sig när hon inser att hon kommer att få tillbringa rätt mycket tid på det där stället framöver.

The White Buffalo

I slalombacken

Årets första besök i slalombacken gjordes idag. Fixade lite mackor och varm choklad och packade in oss i bilen och drog till Bjästabacken. Olivia somnade, som vanligt, i bilen och sov större delen av utflykten. Lite pulkåkning blev det för henne innan vi åkte hem. Isabelle var stundvis väldigt "treårig", dvs gnällig och missnöjd över det mesta, men så länge hon befann sig i backen var hon glad och nöjd.

Mysigt besök i hemtrevligt isoleringsrum

Ja de senaste dagarna har, som vanligt känns det som, ägnats åt telefonsamtal till vårdcentralen, bvc och barnmottagningen. Det har även blivit några besök till diverse vårdinrättningar för att visa upp de knottriga utslagen som varit föremål för allas bryderier. Utslagen sitter på Olivia. Hela Olivia. Och inte verkar dom vilja försvinna heller. Igår fick vi sitta i ett isoleringsrum på sjukhuset i nästan en timme innan jag lyckades få kontakt med en mänsklig varelse som i sin tur kontaktade Barnmottagningen. Kort därefter kom en barnläkare och ursäktade sig. Vi hade visst blivit bortglömda. Inte nog med att vi behandlades som pesten, vi blev dessutom bortglömda!! I ett isoleringsrum!! Supermysigt!!
Efter att två barnläkare, en allmänläkare och en bvc-sköterska studerat utslagen kan ingen riktigt säga vad det är. Slutsatsen som dragits är att det troligtvis beror på en virusinfektion, alltså vanlig förkylning. Hmmm, säger jag.

Imorgon fortsätter vi med röntgen och ultraljud av njurar.

Nästa lilla projekt

Fick denna låda på hjul från mina föräldrar. Det är min morfar som gjort den för en herrans massa år sedan. Den fungerade som leksakslåda redan när jag var barn och nu ska den få fortsätta med det hemma hos oss. Men först ska den piffas upp lite med vit färg.

Prylhyllan uppsatt

Nu är prylhyllan målad och uppsatt på väggen i Isabelles rum. Isabelle blev jättenöjd och hittade många småsaker att ställa in i den.

Åka pulka

Det har inte varit många dagar som man varit ute och lekt i snön denna vinter. Känns som att vintern regnat och blåst bort. Men så idag sken solen och igår kom det en hel del snö så vi skyndade oss ut för lite vinterlek. Olivia åkte pulka för första gången.

Äntligen mat

Idag har Olivia ätit riktig mat. Äntligen! Nu verkar det värsta vara över. Man blir ju lite stressad och orolig när de små inte vill äta. Hon strular fortfarande med sömnen, men det blir bättre det också. Har även upptäckt att hennes tre första kindtänder nu kommit upp, samtidigt. Gör nog rätt ont det också.

Efter ett besök på Knasiga kojan kom det hem en liten söt Hello Kitty- katt. Det var inte helt lätt att tvätta bort den svarta färgen, kan jag säga.

...julegranen kastas ut, ut, ut

Inga raketer blev det på nyårsafton, men tomtebloss är fint det med.

Det har varit lite glest med inlägg den senaste veckan. Med förkylda barn och oroliga nätter har jag varken haft ork eller tid att ens starta datorn. Så blir det ibland. Olivia är fortfarande inte helt återställd efter förkylning och besvärliga höstblåsor i munnen. Isabelle är det full fart på nu, men hon hade det också jobbigt med blåsor i munnen. Det är riktigt svårt att få i Olivia någon mat. Det enda som fungerar är glass. Har man tur tar hon 2-3 skedar av mat, gröt, kräm eller fil, men för det mesta matvägrar hon. Har läst att det kan ta upp till en vecka innan höstblåsorna, som är en virusinfektion, går över. Tror vi är på fjärde eller femte dagen.

Isabelle hjälper till att klä av julgranen.

Har inte tagit så väl hand om vår fina julgran så den barrar något enormt. Beslutade oss för att granen gjort sitt och plockade ner julgranskulorna. Är sugen på att plocka undan mer julpynt, men det får väl vänta några dagar. Brukar bli så tomt, fast några porslinstomtar, som Isabelle smugit in lite här och där, tror jag inte att jag skulle sakna.