JULKLAPPSINKÖP

Tog en snabb sväng in till staden idag. Köpte faktiskt tre saker som är tänkt att bli julklappar till Isabelle.  Är så nöjd över att jag redan börjat med julklappsinhandlingen. Vill inte springa runt i panik och trängas med andra maniska julklappsjagare dagarna innan julafton. I fjol var jag en av dom som stod där i den långa svettiga kön i sista stund. Jag har aldrig varit ute i så här god tid. Det bådar gott.

Var förbi Rusta och köpte en ljusslinga som jag planerar sätta upp någonstans i vardagsrummet. Funderar på om jag ska hänga upp den vertikalt i ett hörn. Jag får prova mig fram. Lägger upp en bild när slingan är uppe. Om den kommer upp. Det kanske ser jättekonstigt ut och då hamnar väl lamporna någon annanstans. Förhoppningsvis inte i förrådet. Så här ser den ut, fast i verkligheten är den inte lika suddig som på bilden.

BLYG SOM EN VIOL

Dagens namn är Viola som betyder, kort och gott, viol. Isabelle har det namnet som andranamn. Grattis på namnsdagen Alice Viola Isabelle! Det firar vi med många pussar och kramar. Namnet fick hon efter Mickes farmor. Men Isabelle är inte direkt någon blyg viol...
(bild lånad från kajak.nu)

RAKT IN I HJÄRTAT

Mina fina barn. Som bråkas och retas. Kramas och pussas. Det värmer så när man ser hur mycket de tycker om varandra. Det är syskonkärlek rakt in i hjärtat. Så fort Olivia får syn på Isabelle ser man hur hon lyser upp och vill ha hennes uppmärksamhet. Kanske inte alltid så lätt för Isabelle, som många gånger ser sin lillasyster som någon som förstör leksaker och stökar ner i hennes rum.

Isabelle sa häromdagen "Mamma, vet du, nu är inte Olivia en bebis längre. Nu är hon ett litet barn, en liten flicka, vet du." Sedan Olivia lärde sig att gå känns det som att hon, på kort tid, blev lite äldre och jag tror att Isabelle också uppfattar det så. De leker mycket bättre ihop nu och verkar ha stor glädje av varandra. Kanske är det så att Isabelle insett att man faktiskt kan ha roligt med en lillasyster.

Puss på dig, älskade syster.

ATT SKYLLA PÅ VÄDRET

Och så kom regnet. Jag undrade precis när det skulle hända. När skulle de soliga, men kalla, höstdagarna ersättas av gråkallt och dimmigt regn? Det har ju varit så underbara dagar den senaste tiden. Men man vet ju att det kan ta slut när som helst. Har försökt tagit vara på dessa ljuva dagar. Varit ute mycket. Promenerat, både långt och kort. Vill inte att dom ska ta slut. Men så en dag är det slut på gyllene höst. Då kommer den där hösten som jag inte gillar. Men man får ju inte bestämma vädret. Termometern har ju sjunkit till minusgrader flera dagar nu. Men jag är inte så rädd för kylan. Den där som väntar på oss längre fram. Det är värre med mörkret. Och visst har det blivit mörkt på morgnarna.

Idag var vi på BVC och fick Olivia kontrollerad och godkänd. Hon fick även två vaccinationssprutor. En spruta i varje lår. Det gick bra. Några tårar kom, men hon glömde bort sticken rätt fort. Nu väger hon 10,45 kg och är 78 cm lång. Det återstår att se om hon får någon feber. Efter BVC-besöket åkte jag och Olivia till mormor Carin och bjöd in oss själva på lunch. Det var, som vanligt, trevligt. Olivia var inte still många sekunder. Hon for omkring som en raket. Varje låda och skåp skulle undersökas. Sladdar skulle dras i och tidningar rivas i. Hon var överallt. Hon somnade av utmattning i bilen på väg hem. Väl hemma så fortsatte hon att sova i våran säng i nästan en och en halv timme. Jag kan erkänna att även jag sov.

Vad gjorde Isabelle då? Jo hon var hos farmor och farfar tillsammans med kusin Ida. De åkte till Knasiga kojan och röjde runt där under en massa timmar. Det brukar inte vara lätt att få hem Isabelle därifrån. Det har hänt att man fått bära ut henne under högljudda protester. Undrar hur det gick denna gång?

Vid middagsbordet idag var det två trötta och griniga tjejer som triggade varandras gråtutbrott. Kanske hade den ena haft lite för roligt på Knasiga kojan och kanske hade den andra känningar av dagens vaccination. Kanske var det vädret... Hur som helst så var det helt kaotiskt. Men nu sover dom små trollen. Så skönt.

En trött trio.

FREDAGSUTFLYKT

När vi såg det fina soliga höstvädret i morse bestämde vi oss för att tillbringa dagen ute. Vi packade matsäcken och drog iväg till Åsberget. Farmor och farfar gjorde oss sällskap. Det var aningen lite för blåsigt där uppe på berget, men vad gjorde det när det var sådan hisnande utsikt över staden och skärgården.

Ingen lämplig plats för 1-åringar som nyss lärt sig gå.
Mycket bärande blev det.

Tydligen är detta en avsatsramp för skärmflygare.
Jag skulle då inte vilja springa utför denna.

FAVORITER PÅ IKEA

Det var länge sedan jag var på IKEA nu. När vi var i Sundsvall senast åkte vi förbi, var inte det minsta sugen att stanna då. Eller, jo, kanske lite.... Det blir nog bra när IKEA etablerar sig i grannstaden Umeå. Det är ju ändå lite närmare till Umeå. Jag har några IKEA-favoriter som gärna får komma hem till mig. Bland annat mattan STOCKHOLM RAND, som jag länge suktat efter. Skulle passa bra i vardagsrummet, men jag har mött på motstånd från Micke, som anser att "vi har ju redan en matta". Hmm...

Har blivit lite småkär i denna klocka kombinerad hylla. Den kan jag gärna göra plats för här hemma. Det är IKEAs PS PENDEL golvklocka. Kostar 1 495 kr.

Har även fallit för det här fina brickbordet, TROLLSTA. Vi ska, i framtiden (lååångt fram i framtiden), påbörja renoveringen av "gillestugan" där tanken är att det stora allrummet ska delas in i ett nytt rum till Isabelle samt ett tv-rum. Så det gäller ju att börja planera inredningen i tid. Kan tänka mig detta brickbord i tv-rummet. Priset är 499 kr.

Sedan måste ju kuddberoendet få sitt. Gillar denna kudde vid namn VILMIE RUTA. Endast 99 kr.

Alla bilder är från www.ikea.com/se

BLODPUDDING TILL LUNCH

Idag har Olivia för första gången fått smaka blodpudding. Hon har ju haft lite dåligt blodvärde i och med alla infektioner (UVI) hon haft i sommar, så jag tänkte att blodpudding, som är så järnrikt, måste vara perfekt mat till henne. Jag stekte en skiva på svag värme och delade den i små små bitar. Till detta serverades en liten klick lingonsylt samt gröna ärtor, majs och kokta morötter. Perfekt fingermat! Nog verkade det som att hon tyckte om det. Gröna ärtor är favorit sedan länge, så dom åt hon upp först. Mycket hamnar ju på golvet men tallriken var nästan tom när lunchen var avklarad. Så det var ju ett gott betyg. Även jag fick i mig blodpuddingen kan tilläggas.

ENSAMMA HEMMA

Vi har varit med om något helt fantastiskt i helgen. Olivia sov borta för första gången. Hon sov över hos farmor och farfar i fredags och det gick jättebra. Hon sov hela natten, vaknade inte ens för att dricka välling som hon vanligtvis gör. Passande nog så sov Isabelle över hos mormor och morfar, så jag och Micke fick för första gången, sedan Olivia kom till världen, vara helt själva tillsammans. Vi var väldigt spända över hur det skulle gå för Olivia. Hon är ju väldigt mammig och på grund av att hon varit sjuk så mycket har vi inte velat lämna bort henne för övernattning. Det känns så skönt att det gick bra.

Och vad skulle vi hitta på då när vi äntligen fått tid tillsammans? Vi hade tänkt att se en film på bio men insåg att vi hellre ville umgås och prata med varandra så vi hamnade på restaurang Mamma Mia. Och det var ett bra val. Efter god mat och några glas vin, tog vi en taxi hem och hade en riktig myskväll hemma. Och jag tror att vi ringde endast tre gånger till farmor och farfar för att kolla att allt var ok.

Vilket fint väder vi haft. Idag var vi ute på gatan och styrde dockvagn fram och tillbaka, fram och tillbaka.

MUSIKTIPS I HÖSTMÖRKRET

Denna låt (och artist) är helt fantastisk. Höj volymen och njut en smula!

CHARMIG BARNBOK - LENI ÄR ETT SOCKERHJÄRTA

Jag tycker om att läsa böcker och lika roligt tycker jag att det är att läsa böcker för mina barn. Extra roligt är det då man hittar de här böckerna som man själv orkar läsa och höra om och om igen. För det blir ju ofta så att en och samma bok ska läsas flera gånger efter varandra. Då gäller det att det är en bok som även går hem hos en själv. En sådan bok är Leni är ett sockerhjärta av Emma Adbåge. Temat i boken handlar om att vilja vara stor och bestämma själv samtidigt som man gärna vill vara ett litet sockerhjärta när det passar. När man själv har en bestämd treåring, som både vill vara stortjej och liten bebis, så passar den här boken utmärkt att både läsa och prata om. Boken är en mycket träffsäker skildring av "kan själv"-åldern.

Boken handlar alltså om Lilla Leni, som blir arg då hon blir kallad för ett litet sockerhjärta av några tanter på ett café. Hon är inte alls ett sockerhjärta utan hon är stor, ja man kan nästan säga att hon är vuxen. Även om det inte syns så känns det. Hon kan knäppa jackan själv, äta med kniv och gaffel, till och med styra vagnen själv. Att dricka kaffe, äta senap och städa gör hon också, fast det är delar av vuxenlivet som inte är så kul. Leni vill inte städa, hon vill leka. Och när pappa skickar ut henne för att slänga soporna då vill Leni inte vara stor längre. Då är det bättre att vara ett sockerhjärta.

Illustrationerna är helt underbara. Det är så mycket form och färg, mönster och detaljer i denna bok att det är ett nöje att läsa den. Bilderna är humoristiska och har en härlig femtiotalskänsla.


Leni är ett sockerhjärta är en urcharmig bok, både vad gäller berättelsen och bilderna, som jag rekommenderar varmt.

Här äter Leni vuxenmat såsom senap, stark ost och lök.

Kaffe var visst inte så gott ändå!

BRA START PÅ DAGEN

Är nyss hemkommen från en lång morgonpromenad. En kall sådan. Nästan så att man skulle ha haft en mössa på, men skönt var det ändå. Härligt att solen skiner idag igen. En mycket bra start på dagen. Isabelle är på förskolan och Olivia ligger ute i vagnen och sover. Tro vad jag ska ta tag i här hemma då? Det är ju inte direkt så att man är sysslolös. Man börjar väl med det vanliga: bädda sängar, plocka leksaker och fixa undan frukostkaoset. Vi var lite sen i morse så det är lite rörigt i både kök och hall. Nä det är väl bara att logga ut och sätta igång. Måste ta vara på den värdefulla tid som man har huset för sig själv.

RENSAT SVAMP

Svamprensning har förgyllt måndagskvällen. Roligare kan man ju ha, men jag behövde inte ens plocka dem själv. Igårkväll, när vi kom hem från en god middagsbjudning, kom grannarna till oss med en stor pappkasse med kantareller, både gula och trattisar. De hade fått galet mycket svamp under en tur i skogen och ville dela med sig av skogens guld. Tack snälla grannar! Nu ska det bli gott med smörstekta kantareller i lite finhackad lök på rostat bröd, mmmums!

NY KUDDE

Det blev ingen tripp till IKEA igår, vi hade som inte ork till det. Däremot sprang jag in på Åhléns och köpte en ny snygg kudde, till mickes stora glädje!! Nä, långt ifrån, han har inte riktigt förstått meningen med prydnadskuddar. Jag, däremot, kan erkänna att jag har en liten besatthet av kuddar. Man kan aldrig få för många av den varan. Inte jag i alla fall.

HEMMA IGEN

Vilken dag det har varit! Kl. 08:30 var vi på sjukhuset i Sundsvall. Vi började med ett besök på barnmottagningen för att sätta nål på Olivia. Jag hade, en timme innan, satt tre bedövningsplåster på tre olika ställen på Olivia. Jag hade vår sjukhusvistelse på Ö-viks sjukhus i åtanke, då det krävdes lugnande medel för att få dit nålen. Då tog det en timme. Denna gång gick det mycket smidigare. Jag hade varnat personalen om hur svårt det var att hitta blodkärl så de hade extra personal redo. Men som tur var behövdes inte det. Nålen satt på första försöket. Skönt. Kändes viktigt att få en bra start.

Sedan var det dags för nästa steg, att spruta in ett radioaktivt ämne (DMSA) i blodet. Låter läskigt, men det är väldigt låg dos. Detta ämne avger strålning som registreras med kamera. DSMA fastnar i de delar av njurarna som fungerar som de ska. Man kan på detta sätt se om njurarnas funktion är försämrad. Registreringen görs ca tre timmar efter att man sprutat in DSMA. Så vi hade lite tid däremellan att fördriva. Det blev en tur till stan och snabblunch på MacDonalds. Sedan tillbaka till sjukhuset för att ta röntgenbilderna. Vi var rätt spända på hur det skulle gå till. Hur skulle vi få Olivia att ligga stilla? Men det var hur lugnt som helst. Hon var så duktig. Det var bara magen som skulle vara stilla, så hon fick ligga på rygg och leka med en massa leksaker medan registreringen pågick. Vi fick, som sagt, inte veta något resultat på plats utan det kunde dröja över en vecka.

Olivia sov hela bilfärden hem och det kändes skönt att denna undersökning slutligen var gjord. Man har som gått och väntat på denna dag och det har känts tungt att tänka på resultatet. Vi hann nästan inte mer än att komma hem så ringde de från Barnmottagningen och meddelade att vävnaderna i njurarna inte var skadade. Jag kände hur jag skakade och hur min puls slog så hårt att jag nästan inte hörde mig själv. Det går inte att beskriva hur fantastiskt det var att få det samtalet. Just nu går det inte att må bättre.

MOT SUNDSVALL

Nu är väskan packad. Imorgon åker vi till Sundsvalls sjukhus för att göra njurundersökningen (DMSA -scintigrafi) på Olivia. Det känns nervöst, men mest av allt känner vi oro över vad resultatet blir. Vi kommer inte att få något resultat imorgon utan det dröjer väl ett antal dagar eller veckor innan man analyserat bilderna. Vi bör väl åka redan vid 06:30 så det är bäst jag går och lägger mig snart. Jag återkommer om morgondagens händelser. God natt.

GOFIKA HOS MORMORSMOR

Idag blev det ett besök hos barnens mormorsmor, mormor Carin som vi säger. När förskoledagen var slut för Isabelle packade vi in oss i bilen och begav oss iväg till mormor Carin. Lite extra leksaker brukar vi ta med och specialkost för Olivia, för hon får inte äta gofikat som mormor Carin bjuder på. Isabelle tycker om att åka till henne och jag tror att alla goda kakor spelar en viss roll i det hela.

Här sitter Isabelle vid bordet och väntar på gofikat.

Även om man har med sig egna leksaker så är det inte alltid dessa behövs. Tänk vad roligt man kan ha med några plastbunkar.

Tack, tack finaste mormor Carin! Det är alltid mysigt och gott att komma till dig. Vi ses snart igen!

OCH DET BARA FORTSÄTTER

Det har varit väldigt förkylt här hemma den senaste tiden. I fredags åkte jag, som sagt, till VC med Olivia för att kolla hennes öron eftersom hon verkade ha besvär i ett av dem. Lite rött var det i ena örat men ingen inflammation. Det var ju skönt. Vi skulle hålla koll på om hon fick feber och dessvärre fick hon det under helgen. Hade kontakt med sjukvårdsrådgivningen men fick bara med mig några tips för att mildra eventuell smärta i örat. Ringde i går till Barnmottagningen och fick då komma in med urinprov (från Olivia alltså), de undersökte henne samt gjorde en lungröntgen för att vara på den säkra sidan. Hon hade ju en s.k. "tyst" lunginflammation i ena lungan när vi blev inskriven på Barn, dvs man kunde inte höra att något var konstigt, så det var lika bra att röntga. Varken urinprovet eller lungröntgen visade något speciellt, så då konstaterades det att hon var förkyld, helt enkelt.

Igårkväll, strax efter kl. 19, tog jag nattningen av Isabelle och Micke la Olivia. Det händer ju ibland att man själv slumrar till en liten stund när man lägger de små. Det hände igår. Jag vaknade av att Micke stökade i badrummet. Han hade precis vaknat från Olivias läggning. Jag tog mig ur Isabelles säng och ut i köket och upptäckte då att klockan var tjugo i elva!!! Vi hade båda sovit i över tre timmar!! Det var den kvällen. Så kan det gå med två trötta föräldrar.