Vilken dag det har varit! Kl. 08:30 var vi på sjukhuset i Sundsvall. Vi började med ett besök på barnmottagningen för att sätta nål på Olivia. Jag hade, en timme innan, satt tre bedövningsplåster på tre olika ställen på Olivia. Jag hade vår sjukhusvistelse på Ö-viks sjukhus i åtanke, då det krävdes lugnande medel för att få dit nålen. Då tog det en timme. Denna gång gick det mycket smidigare. Jag hade varnat personalen om hur svårt det var att hitta blodkärl så de hade extra personal redo. Men som tur var behövdes inte det. Nålen satt på första försöket. Skönt. Kändes viktigt att få en bra start.
Sedan var det dags för nästa steg, att spruta in ett radioaktivt ämne (DMSA) i blodet. Låter läskigt, men det är väldigt låg dos. Detta ämne avger strålning som registreras med kamera. DSMA fastnar i de delar av njurarna som fungerar som de ska. Man kan på detta sätt se om njurarnas funktion är försämrad. Registreringen görs ca tre timmar efter att man sprutat in DSMA. Så vi hade lite tid däremellan att fördriva. Det blev en tur till stan och snabblunch på MacDonalds. Sedan tillbaka till sjukhuset för att ta röntgenbilderna. Vi var rätt spända på hur det skulle gå till. Hur skulle vi få Olivia att ligga stilla? Men det var hur lugnt som helst. Hon var så duktig. Det var bara magen som skulle vara stilla, så hon fick ligga på rygg och leka med en massa leksaker medan registreringen pågick. Vi fick, som sagt, inte veta något resultat på plats utan det kunde dröja över en vecka.
Olivia sov hela bilfärden hem och det kändes skönt att denna undersökning slutligen var gjord. Man har som gått och väntat på denna dag och det har känts tungt att tänka på resultatet. Vi hann nästan inte mer än att komma hem så ringde de från Barnmottagningen och meddelade att vävnaderna i njurarna inte var skadade. Jag kände hur jag skakade och hur min puls slog så hårt att jag nästan inte hörde mig själv. Det går inte att beskriva hur fantastiskt det var att få det samtalet. Just nu går det inte att må bättre.
Bra nyheter!
SvaraRadera