Nu är det gjort

Vi är nu hemma igen efter resan till Uppsala och Akademiska sjukhuset. Resan var påfrestande, men nödvändig. Är glad över att det som vi väntat på nu äntligen är gjort. Själva ingreppet gick bra rent operationstekniskt. Det är inte förrän en ny röntgen och ultraljud av urinblåsa och urinledare (s.k. MUCG) är gjorda som vi vet om ingreppet har lyckats. Läkaren sa att det är 75-80 % chans att en Deflux-behandling lyckas. Så det är ju ändå goda chanser. Vi tror på detta!

Kl. 06:45 var vi på plats på avdelningen på sjukhuset. Inför ingreppet skulle Olivia badas. Och det var ju en bra start på denna dag eftersom hon älskar att bada.

Strax efter kl. 08:00 går vi till operationssalen. Här väntar vi på att få komma in. En förälder fick vara med vid narkosen, så det blev jag som följde med. Det var en jobbig upplevelse. Att se den lilla kroppen ligga nedsövd. När Olivia somnat följde en sköterska mig ut från salen och det kändes hemskt att lämna lillhjärtat där. Kunde inte hålla tårarna borta.

Mindre än en timme senare ringde dom och meddelade att behandlingen var gjord och att vi var välkommen till Uppvaket där Olivia nu låg för att vakna. Olivia var trött, hon vaknade till några gånger men somnade om  igen. På bilden ovan är vi tillbaka på avdelningen och väntar på att lillhjärtat ska vakna. När hon väl gjorde det var hon först lite arg och irriterad men det tog inte lång stund förrän hon var på benen och ville leka.

Det har varit en jobbig resa. Och då menar jag inte bara resan till Uppsala utan jag tänker på när Olivias problem startade och hela vägen fram till där vi är nu. Alla sjukhusbesök ger en perspektiv på tillvaron, framför allt när man möter barn som har så mycket allvarligare sjukdomar. Men nu gläds vi åt att vi kommit så här långt och det känns som att vi är på god väg att reda ut det här.