VÄRDEFULLA DROPPAR

Idag var vi till Barnmottagningen för provtagning. Det är knepigt att ta urinprov på bebisar. Speciellt flickbebisar. Vi hade redan urinprovs-påsar hemma, så innan vi åkte in till Sjukhuset satte jag fast en UP-påse på Olivia, med förhoppningen att det bara skulle vara att lämna över kisset till personalen. Men så lätt gick det inte. När vi kom fram var blöjan full men inte en droppe hade hamnat i påsen. Vi satte dit en ny och ST-läkaren lyssnade på hjärta och lungor, tittade i halsen och i öronen och klämde på magen. Efter en stund tyckte jag att det såg misstänksamt tjockt ut i blöjan och jag befarade att vi återigen misslyckats med att fånga lite kiss. Och det stämde bra det. Det var bara att göra om proceduren. Olivia var vid det här laget rätt less på oss och vårt fipplande. Men efter en tids lek och trugande med vattenflaskan så lyckades tillräckligt många droppar hamna i påsen för att provet skulle kunna genomföras. Det ÄR knepigt att ta urinprov på bebisar!!

En positiv överraskning var att stumpan ökat ett halvt kilo i kroppsvikt. Att jag spetsat maten med vispgrädde har visst gett resultat.